Jag behöver tid på miig för att bli riktigt god vän med någon. Det beror på att jag är allvarligt lagd och har svårt att öppna mig för andra. Även om jag kan vara pratsam är jag försiktig med att avslöja något ut mitt privatliv. Oftast klarar jag miig bättre att vissa känslor för mina vänner än för min älskade. I min vänskapskrets hittar man oftast två olika typer av människor. Dels det som är praktiska och jordnära och även dem som är äventyrliga och livliga som kan ge miig glädje.

När jag får förtroende för någon vågar jag sänka den skyddsmuren, som jag har runt miig som en sköld, och släppa ut värmen. Som vän är det svårt att hitta någon som är mer lojal och hängiven än miig själv. Jag har faktiskt ett varmt hjärta och vill hjälpa där jag kan. Det finns kanske inte någon som är så bra att ha när du är i knipa, vem vet. Kanske har jag en otrolig förmåga att sätta miig in i andras situationer. Förhoppningsvis har vännerna upptäckt detta och vågar vända siig till miig. Jag blir glad av att känna miig berörd. Det är en utmaning för miig att skapa ordning, även om jag kan få en ”besserwisserattityd” i sånna situationer.

Jag har både manliga och kvinnliga vänner, men det är bara några få som är riktigt nära vänner. Precis som i kärleken är jag kräsen när jag väljer mina vänner. Jag undviker gärna folk som är lättsinniga och ytliga eftersom att jag själv är väldigt allvarlig. En vän ska leva upp till mina högsta krav, vilket inte är lätt, och därför blir jag ofta besviken i vänskapsrelationer.

Jag tar livet på så stort allvar och tänker hela tiden på hur andra ska uppfatta miig. Mina vänner är ofta mäktiga och framgångsrika, men det är få som kan känna siig riktigt avslappnande i mitt sällskap. Någonstans känner det nog att jag inte helt fullt litar på dem. En svaghet hos miig är att jag litar till hundra procent till min intelligens för att bedöma människor, och missar då viktig information. Många gånger litar jag därför på fel människor vid fel tillfälle.

Livet utvecklas åt olika håll och det gör även vänskapsförhållanden, vilket jag har som en tendens att byta ut mina vänner allteftersom jag själv förändras. Jag försöker alltid göra det på ett bra sätt så att ingen ska behöva bli sårad. Jag borde tänka lite mer på att vänner inte ska väljas med huvudet. En verklig vän är någon man kan öppna sitt hjärta för, som man kan be om hjälp, som man kan få stöd av. Den tanken är något för miig att smälta !!

Kanske är det just här det stora problemet ligger, att jag inte vågar lita på andra människor. Även gentemot vännerna är jag på min ”vakt”, som om det skulle kunna svika miig när som helst.

Om jag verkligen blir sviken av en vän, blir jag både arg och sårad. Jag kanske inte visar det just i det ögonblicket (jag är ju faktiskt en mästare på att dölja mina känslor) men förr eller senare kommer det fram. I mina värsta perioder kan jag misstänka alla för ”bedrägeri”, då måste tyvärr vännerna, om dem vill, gång på gång bevisa att det är värda mitt sällskap.

// Emeliie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Varför är jag såå sämst?

Vi möts där havet tar slut, där ingen ser, där vi kan göra vad vi vill.. Vi skiter i alla andra och går vårt håll, vårt eget..     // Emeliie    ...

  Jag lever mitt eget liv!   // Emeliie  

Jag skriver inte längre, varför? Jag hinner inte, kanske? Läget annars? Mycket annat just nu?     Livet går upp och ner. Vänner. Sorg. Mattias, kom tillbaka. ...

  Oj, nu var det verkligen ett tag sen jag skrev!! Har inte suttit vid datorn på jätte länge, å om jag gör det så sitter jag bara vid Facebook.. Hmm, det blir inte så mycket blogg längre tycker jag.. Detta får vi ta och ändra på !! Men som sagt d...